Hej vänner!

Jag lever nog i allra högsta välmåga, men tappat sugen vad gäller kurandet. Dock är ju världen full av tappade sugar, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Dock inte som kurare, utan med vettig mat och vettig inställning till ätandet. Och framför allt en vettig inställning till mig själv och min inneboende kapacitet, som nog finns där om jag rotar tillräckligt långt in...

Jag gav ju upp kurandet för x antal veckor sedan, vilket jag kanske ångrar idag. Men jag kom till en punkt där jag insåg att det viktigaste inte är att gå ner fort med pulver, utan att jag ska lära mig att äta mat på rätt sätt och med bra råvaror som är bra för mig. Och går jag då ner i vikt, så är det ju en skojig biverkning. Jamen jag har varit överviktig största delen av mitt vuxna liv och då kanske det inte är så sunt att plötsligt gå ner 30 kilo på 5 månader så där bara. Jag har visserligen gjort det en gång, men vad hände? Jo, jag höll vikten i ett halvt år, men sedan tappade jag all besinning och gick upp 20 av dem igen....Varför ägnade jag inte dessa 5 månader åt att praktisera bra matlagning, med bra mat och jobba med vad jag konkret kan göra med maten och med mitt beteende för att gå ner i vikt en gång för alla. Då kanske jag inte hade gått upp de där 20 kilona på nytt, utan sakta men säkert gått ner i stället...

Det jag gör nu är att jobba med att återfå de naturliga ätbeteendena som finns någonstans hos varje människa...Förmågan att äta långsamt och att njuta av maten. Förmågan att äta när man är hungrig och sluta när man är ohungrig - inte proppmätt. Förmågan att välja alla näringsämnen, varje dag, i kostcirkeln som kroppen behöver för att få sitt bränsle till alla dess organ och för uppbyggnad och underhåll. Att lära mig att inse att jag ALLTID har ett val, vad det än gäller och att ta konsekvenserna av dessa val. Väljer jag att äta en liter glass, så får jag ta den konsekvensen att jag förmodligen inte kommer att gå ner i vikt lika bra som om jag hade tagit ett äpple i stället och att jag förmodligen inte kommer att må så bra efteråt, varken psykiskt eller fysiskt. Tänker jag att det handlar om mina olika val jag gör, så faller det sig ganska naturligt att jag också väljer ett allternativ som gagnar min kropp och viktminskning. Men det svåra är att tänka till före jag stoppar handen i chokladasken - är det det här jag vill, eller vill jag hellre välja ett äpple...Och det är just det som är så svårt för mig, för jag har en förmåga att "stänga av" och bara handla, utan att tänka till under de där få sekunderna som det behövs för att verkligen välja medvetet och inte bara koppla på autopiloten...Men tänker jag till och faktiskt gör det där medvetna valet om att jag vill ha den där chokladbiten, så då ska jag också få äta den och vara nöjd över det - utan dåligt samvete eller att jag tycker att jag är en värdelös viktminskare som äter "fel". För egentligen finns det inget fel eller rätt, utan det är vad jag väljer som styr...

Men jag är medveten om att det här inte går att genomföra i en handvändning, utan det krävs träning och åter träning. Men det är jag beredd att ta nu....En gång för alla!

Sakta ner farten och ta vara på transportsträckan

Just precis - det går inte så värst bra för mig just nu...Igår kväll var jag till ena brorsan som firade födelsedag och jag åt annanaspaj och glass....Tänkte att jag idag skulle börja att gå på ren kur igen, eftersom det verkar som att jag inte fixar att köra kombinerat...Jo tjena!!! Godis och en gräddmunk har det blivit och jag har jävligt ont i magen - absolut inte värt det...FAN att det ska bli på det här viset så fort jag börjar att äta - då går det till slut käpprätt åt helvete...Tänkte ju att jag skulle fixa att köra kombinerat och så varva med ren kur, men tydligen inte...Hur fan ska jag klara av att hålla vikten sedan då när jag och om jag blir klar någon gång...Skit och gröna ärter säjer jag....Mitt beteende är ju helt sjukligt ju....

Peppa mig nu - hjälp mig att ta steget till ren kur igen, för det är det jag måste göra...Jag VILL ju gå ner i vikt och jag behöver gå ner i vikt...Men jag vet ju i alla fall inners inne att det måste vara mitt eget beslut - men sååå svårt att komma tillbaka....

Äta liiite är det ju som gäller OM jag ska äta - som denna lilla chokladvalp ur kullen som min valp finns i...

Hej hopp kurarvänner!

I går tog jag ett beslut om att jag ska trappa upp till kombikur och köra det i två veckor. Sedan gå över till rent kurande i två veckor och så två kombiveckor igen....ovs...Har ju som ni vet funderat på att varva ett tag nu, så nu har jag bestämt mig alltså...

Käkade 100g skinka i gårkväll - himmelskt gott var det...Men verkmästaren i magen var inte glad över att få sin 4 veckors semester avbruten på grund av att det kom ner ett lass med gammal skinka till hans arbetsplats...Så hela kvällen bullrade och knorrade det i magen...Älsklingen undrade vad det var för fel på min mage, för även han hörde protesterna...

I morse åt jag ett kokt ägg och det var den käre arbetaren nöjd med och han protesterade inta alls...I morron blir det en kycklingfilé med lite kokt broccoli - gott:) Tänkte hacka ner det i min grönsakssoppa som middag tillsammans med pepparsås och taccosås. Det är gott det vill jag lova - starkt och härligt....

I kväll är det agilityträning med doggen som gäller och idag är det bara sex veckor kvar tills jag får hem min valp:)

Din uthållighet är måttet

på hur mycket du tror på dig själv

Nä, lugna bara - inte för kurandet utan för att skriva här i bloggen...Kurandet löper på helt okey och går bra, men det känns som att jag inte har något att skriva om bara.

Har svårt att låta bli kaffet med mjölk i. Jag kan ju bara inte dricka kaffe utan mjölk - en total omöjlig företeelse. Och inte kan jag vara utan kaffe heller....Så vad göra? Jo jag fortsätter att dricka mitt kaffe med mjölk...Punkt slut!!!Jag får väl ta då att jag inte går ner lika mycket i vikt, som om jag lät bli mjölken...Det går ju bra med att kura rent, så jag lär väl få hålla på då, till lust och leda - för ner till 70 kilo ska jag innan jag är nöjd. Gärna lite under också om det är möjligt;)

Jag går långsamt

men jag går aldrig tillbaka

Idag är jag på G riktigt rysligt och kurandet känns bra...Drack just en grönsakssoppa i alla fall för att se hur jag reagerar idag. Smaksatte med vitlök och osötad tacosås - gottis:) Än så länge känner jag inget av min "matlängtan"

 Var med en kompis på teater i går - en fars i modern tappning....Himmel vad vi garvade - satt dubbelvikta på stolarna...Kul med sånt i bland - det behöver man mer än väl:)

Människor missar sin möjlighet till lycka

inte därför att de aldrig hittar den

utan därför att de aldrig

stannar upp för att njuta av den

Var till stan idag - kom på att jag inte kan besöka Marita, min konsulent på tisdag nästa vecka, utan först på torsdag. Alltså måste jag ha några påsar till för att klara mig...Svängde in till henne på hemvägen och blev där en stund och pratade...Valde tre svampsoppor och tre grönsakssoppor...Har just druckit en svamppåse och plötsligt inser jag att lusten till att äta mat kommit över mig...Förmodligen för att svampen var för "matig"...Konstigt är dock att kakao går hem i min kropp, utan att sätta igång sötsug...Får väl fortsätta att klunka kakao nu då i alla fall, fast jag tänkte ta lite omväxling - de andra söta gillar jag inte. Möjligtvis vaniljen + kanel eller kardemumma i....Tänker dock inte ta fler matsoppor i alla fall - vill inte riskera något nu när jag kommit igång så bra...

Funderar fortfarande på det där med att ta en kurpaus längs vägen - läste Anettes funderingar också och blev kanske lite mer övertygad till det. Men på samma gång så skulle det ju vara skönt att ta allt på en gång...Fast jag tror inerst inne att det nog är bra att jobba med sitt ätande på vägen mot mål också och då är en paus bra...Får fundera vidare på det....

Så skönt det är att göra ingenting

och sedan vila efteråt

Idag är jag både glad och stolt - glad för att under natten till idag föddes det en liten Kelpievalp till mig, tillsammans med 6 syskon. Så första helgen i maj, blir lilla Qila min.

Stolt därför att i går hade vi kalas för vår stora prinsessa, som fylde 12 år...Jag hanterade tårta, kakor, chips, godis och läsk...Plus att jag dessutom satt med vid bordet medan alla andra åt och smaskade i sig av godsakerna. Först drack jag min kaffedrink med kakaopåse i och sedan drack jag lite kaffe upp på det, med en skvätt mjölk i...Gissa jag tycker att jag är skitbra som fixade alltihopa:)

I morron är det dags att hoppa upp på vågen igen - spännande. Dock tror jag inte att jag gått ner så väldigt mycket, eftersom jag gick ner massor förra veckan...Men jag är glad för det lilla också:)

Hoppas att det går lika bra för er mina kurarvänner, som för mig. Om inte så kämpa på bara, för det lönar sig i längden - kom ihåg det...Ni KAN!

Kram på er...

Allt är möjligt - det är bara en fråga om inställning!

Orkade inte skriva något här i bloggen igår - känner mig trött och lite sliten just nu...Har haft ganska mycket omkring mig sista veckan och jag är rätt så stresskänslig dessvärre...

Men jag kurar på och det går bara bättre och bättre för varje dag - har påsar, vatten och shaker med i bilen när jag är på språng och så häller jag i mig en drink i bilen eller ber att få den mixad med kaffe på något café...

I morron kommer dottern hem till oss (hon bor i fosterhem) och på söndag ska vi fira hennes 12 års dag, som infaller när hon inte är hos oss...Jag har beställt en rosa prinsesstårta, som det står hennes namn på, till kalaset...Kan säja att jag älskar prinsesstårta - behöver jag säja mera;) Nå det ska nog gå bra det också....

Varje dag är den första av resten av ditt liv