Ja, nu sitter kolhydratmonstret och skriker i örat på mig - SOOOCKEEEERRRR! Förmodligen mitt eget fel, då jag slickade av gräddspaden i dag, samt ätit en ask med Läkerol...Jag brukar inte reagera så starkt och vara så känslig, så jag har nog inte gått ur ketosen, men däremot gjort hjärnan påmind om den söta smaken i Läkerolen....Nu har jag min senaste specialitet på lite svalning - te + lite pulverkaffe samt ett par Canderel...Väldigt gott:)

Jag tycker att det är så trevligt att ni skriver en rad eller två här i min blogg, så fortsätt med det...Och Anette - även solen har sina svarta fläckar :-D

Skenet - härligt att "se" dig igen.....Kram på er alla!!!

Att våga är att förlora fotfästet en stund

Att inte våga är att förlora sig själv

Morronpigg som vanligt sitter jag här vid databurken....Det går bra med kurandet nu - är ju inne på 4:e dagen. Nåja jag började ju egentligen i tisdagskväll, så 4,5: dagen....

Bakade en tårtbotten i går och fyllde den med en massa gotta - idag ska jag sätta grädde på den och så ska min gubbe och son få smaska i sig....Gubben och jag firar 15 årig förlovningsdag idag nämligen, så jag tänkte att han skulle få lite gott. Han är ju smal som en sticka och inget biter på honom, så att han skulle bli rundare - tänk vad världen är orättvis:(

Om du står med ditt ena ben i framtiden

och ditt andra ben i det förflutna

så pinkar du faktiskt på nuet

Fast jag inte sov något förra natten så har jag varit igång hela dagen idag. Jag har varit till Dagkliniken (öppenpsykiatrin) och deltagit i gruppen om återhämtning från psykisk ohälsa, som jag är med i. Vi brukar träffas 1,5 timme en gång i veckan. Men vi har en liten paus efter halva tiden, så idag hade jag möjlighet att gå blanda mig en lunchpåse.

Annat som hänt idag så är att jag väckt upp min lilla "ryssunge" - Mysan, en liten Rysk stäppsköldpadda, som sovit nergrävd (självvalt) hela vintern i sin låda. Dessa sköldpaddor ska gå i dvala över vintern, men lilla Mysan hade tänkt sova längre än så, så som sagt idag har jag väckt upp henne genom att ge henne en halvtimmes varmt bad. Hon piggnade i av värmen efter en kvart ungefär och började försöka kravla sig ur plastpytsen - vilket inte lyckades, så hon joggade på där en kvart till, innan jag tog upp henne och lade ner henne under värmelampan i sin låda. Jag serverade lite mosad banan blandat med vitaminer, vilket Mys tyckte att var underbart gott...När hon ätit så traskade hon på i sin stora låda under en timme och jag bara satt och tittade på henne - trevligt när jag inte sett röken av henne sedan i början av november. Bjöd på lite ruccolablad, som hon mumsade i sig och sedan gick hon med bestämda steg till en stubbe och grävde ner sig igen - Vi gör väl dock om samma procedur i morron kan jag tänka:)

Så där ja, nu har jag delgett er lite, icke cambridgeinspirerat sköldpaddsliv också;) Kan ju vara trevligt för omväxlings skull...Fast och andra sidan kunde det vara rätt skönt att göra som sköldisen - gräva ner sig i november och vakna upp i mars igen. Dessutom skulle man väl gå ner lite i vikt till på köpet:)

Lyckans fjäril sätter sig på

axeln på den som

har tid att vänta!

Sitter här framför datorn och dricker varmt te nu på nattkröken, som så många nätter förr, bara för att jag inte kan sova...Fick ett mail av en kompis som jag mailat med under flera år....Hon konstaterade att jag alltså vägde 107 kilo någonting, eftersom jag talade om för henne att jag gått upp 17 kilo från vad jag vägde i november...Hon är skärpt den tjejen;) För jag insåg i samma stund att jag har förstorat mig själv lite väl mycket och antagit en matchvikt om 117 kilo - en väsentlig skillnad med andra ord. Antagligen blev jag väl så chockad av att konfrontreras med sanningen om vågen att jag tog förgivet att det var 117 kilo jag vägde....Ska genast ändra min startvikt i mitt första inlägg, samt inne på Carolines cambridgeforum....Fast det är ju lite roligt så där och inte speciellt dumt heller, att ha gått ner 17 kilo på ett och ett halvt dygn. Borde nog vara ett rekord värt en plats i Guiness rekordbok;)

En del människor ger sina

bekymmer simlektioner

i stället för att dränka dem

Näääeeejjj! Jag har INTE ätit tårta....Var på vårmöte i hundklubben nu i kväll och där bjöds det på marängtårta med chokladsås, grädde och jordgubbar. När jag kom in på kansliet och fick se härligheten ståendes på bordet, så förkunnade jag mycket bestämt att jag kurade Cambridge. Så sällskapet hade förståelse för varför jag avböjde kalasandet och bara smuttade på en kopp te i stället.

En annan seger idag var när jag skulle förtära min middagspåse och kände mig kaffesugen, så jag åkte helt enkelt till Kantarellen - ett supermarket med min lilla påse, stegade in på cafét och bad att få pulvret mixat i kaffe och lite vatten. "Mixat med vad" svarade tjejen i kassan - "den där" sa jag och pekade på mixermaskinen undanstoppad i hörnet av bänken bakom henne....Tur att man varit med förr tänkte jag roat. För när jag kurade förut så gick jag alltid dit för att få min påsa mixad med kaffe:) En tjej tog mig verkligen på orden en gång när jag bad henne att mixa påsen med kaffe, så när jag skulle dricka upp det så var jag tvungen att spotta ut små pappersbitar av påsen:) Så numer är jag noga med att säja pulvret, i ställe för påsen...

Var också in i en sportaffär idag för att kolla om jag hittade någon huvtröja till mig själv - hittade en helblå på herravdelningen som var relativt billig och som jag bedömde att skulle passa mig storleksmässigt. Men jag måste ju prova tröjan i alla fall, så jag krånglade mig in i den minimala provhytten och lyckades på något vänster få av mig både min tunna annorack och mina bägge fleecetröjor (min vanliga hundjackas dragked är ju sönder och jag skulle ju på hundträning) innan jag lättad kunde konctatera att den passade och sedan knöla på mig ovannämnda mundering igen innan jag kunde gå till kassan och betala....Det är inte lätt att vara en stor kvinna alla gånger...

Man vet inte vad man kan

förren man har försökt

Jag har ju liksom varit med ett tag när det gäller Cambridekurande, då jag för ett par år sedan kurade helt rent i 19 veckor och gick ner 36 kilo på dessa veckor....Folk som undrade hur jag stod ut, så svarade jag att det blir lättare och lättare ju längre man håller på kurar - för det är så det är. Men då ska man vara stenhård och inte äta en smula heller. För äter man någonting litet nu och då, så blir det jobbigt i längden och suget kommer ofta och gärna....Men kör man helt rent och ser till att man håller på självdiciplinen, så funkar det väldigt lätt att kura under längre tider...

Jag räknade just ut att jag har 50 kilo att kura bort och det tänker jag fixa också - MEN jag tänker ta en dag i taget, men endå hålla mig förankrad vid torsdagarnas besök hos min cambridgeguru Marita, men tillhörande vägning.

Det kurrar duktigt i kustan just nu, men jag försöker att inte se det som att hjälp - nu-  håller - jag - på - svälter - ihjäl! Utan jag fösöker att lyssna på kurret hur det låter och känna hur det känns i magen...Och så bäljar jag i mig massor med vatten på det, så jag fryser som en gris av allt kallt vatten.

Idag ska jag till stan, så jag hinner ta min lunchpåse innan jag åker, men sedan har jag hundträning i kväll, så jag får lov att ta med min vän shakern, vatten och påse med mig så att jag kan blanda till på något cafe'....

Jag brukar säja att det är första veckan som är värst, sedan blir det bara bättre och bättre ju längre man håller på.....

Vi tar en dag i sänder

det är allt som behövs!

Efter att ha vuxit ur mina hundträningsbyxor, vilka är de enda fodrade jag har nu mitt i vintern. Spräckt tre jackdragkedjor, varav två var på samma hundträningsjacka som var allt för stor i höstas när jag köpte den. Den senaste gången dragkeden rök, så var idag faktiskt och det var verkligen droppen. När jag skulle lyfta upp en påse blomjord från marken så raslade det bara till och dragkeden gav upp kontraktet som just dragked.

Nå väl, det var just idag som jag bestämde mig för att jag borde ta tag i min vikt på allvar, för mitt tillstånd är inte bra kan jag säja - bortsätt från alla spruckna dragkedjor då....

Jag hade tur idag - min Cambridgeguru Marita var på jobbet, så på väg från stan så svängde jag in till henne och grät en skvätt, samt slog näven i bordet att nu fick det vara slut med allt godisätande för här ska det kuras bara värre - helt rent! Lånade sen Maritas telefon och ringde gubben och förtydligade att nu fick det vara nog - varför han höll på få slag förtäljer dock inte historien. Men han tyckte nog också att det var ide' att kura lite, för han vet ju hur kämpigt jag har det just nu med värk och sånt.

Fick en lådda chokladpåsar på kredit, då jag inga pengar hade, för dem får jag nästa vecka. Så nu har jag påsar så det räcker till torsdag nästa vecka eftersom just torsdag kommer att vara min vägdag framöver....Min startvikt idag hos Marita var 109,1 kilo...

 Så just tog jag mig mitt första steg mot en bättre hälsa och drack min första påse...

Här sitter jag och duger!