Jaha, idag var det åter dags att hoppa upp på vågen och lite spännande var det ju ska jag erkänna. Men tänkte att det är som det är - dock hjälpte det inte att dra in magen för att den skulle visa mer minus än den gjorde. Tråkigt tycker jag;)

Nå, den visade i alla fall 1,7 kilo minus från förra veckan och med tanke på att det var hela 6 kilo då, så är det förståeligt att det kanske inte blev mer...Fast jag är nöjd då jag nu har gått ner 7,7 kilo på två veckor, så nu väger jag 102 jämnt - riktigt nice...Nu tar jag förnyade kurarkrafter och kör en vecka till...

Dagens fråga av konsulent Marita var i vanlig ordning att jag skulle nämna tre positiva saker med kurandet under veckan...

1. Jag fixade dotterns kalasande superbra

2. Det känns så förbaskat enkelt och okomplicerat att kura nu

3. Min värk i lederna har blivit märkbart bättre sedan jag började

Marita tog upp till diskussion vad jag tyckte om idén att kura X antal veckor till och sedan trappa upp för att träna på att hålla vikten X antal veckor och sedan köra rent igen tills jag gått ner så mycket jag vill gå ner...Då skulle det vara planerat avbrott på en viss tid och sedan uppstart igen ett visst datum...Hon menade att det kanske skulle vara nyttigt för mig att ta en paus just för att träna på att hålla vikten stabil, samt att kropp och knopp hinner med...Jag har ju inte några problem med att starta upp ren kur, så det skulle ju inte vara några svårigheter...Vi pratade lite fram och tillbaka och jag funderade om jag kanske i såfall skulle planera att jag nu kurar tills jag kommer till den vikt jag hade när jag slutade sist, alltså strax under 90 kilo och så trappar jag upp och tar paus ett par månader och så kör jag på igen...Hmmm tål att tänkas på...Det är ju väldigt vanligt förstod jag med dem som gått ner väldigt mycket i vikt, att de just gjort så. Eller att de kör rent och så kör de kombinerat en tid och så rent igen...Det står ju aldrig i de där berättelserna om dem som "lyckats" och som gått ner helt sjukt mycket, hur de egentligen kör sitt kurande. Trist tycker jag...

Men på samma gång tänker jag att det skulle vara skönt att kura på tills jag är i mål - alltså utan paus i mellan, så slipper man eländet sedan *asg* Får se hur jag gör - har ju ett tag kvar att fundera på det....

Hur tänker ni i den här frågan???

I morse var jag på massage - fick pressentkort på en timmes massage av älsklingen till julklapp, så det var det jag utnyttjade...Såååå himla skönt var det, så jag bokade en ny tid om en månad...Hade en del skavanker här och där som gjorde ont, så det är nog välbehövligt med lite mer knådande...

Håller på kokar njurar, som ska vara till träningsgodis för "han jag bor med" (ja jycken menar jag) - ni som aldrig har gjort det är lyckligt lottade kan jag med säkerhet tala om...Fy fan vad det luktar skit i hela lägenheten - mumma tycker lilla hunden dock...Tja vad gör man inte för sin vovve....

Man måste stanna upp ibland för att orka gå vidare

 

Weronica

11 mars 2009 12:44

Tummen upp för Tina=)
Härligt att du kämpar vidare, och kanonresultat oxå, jag hoppas att ena primulan fick en vän för det var du sannerligen värd igår oxå......ja oki då du är värd en blomma för varje dag såklart!

Tack för att du finns där!
Kram Weronica

http://wroncan.blogspot.com

 

Tina

11 mars 2009 17:52

Hmmm! den stackars Primulan gick hädan rätt snabbt, men jag köpte mig en fin begonia idag, som förhoppningsvis ska leva lite längre...
Tack för tummen;)Tummar behövs alltid

 

Anette

12 mars 2009 15:39

Jag tycker det verkar vettigt att ta en liten paus längs vägen. Just för att få knoppen att förstå hur kroppen den sitter på faktiskt ser ut. Jag har tänkt göra just så. Jag ska gå ner tills jag kommer till den vikt jag hade när jag kurat färdigt för 5 år sen. Sen ska jag stanna där ett tag. För att sen gå ner mer. Då lär man sig hantera ätandet också på ett bättre sätt tror jag.

http://levermittliv.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner! Jag lever nog i allra högsta välmåga, men tappat sugen vad gäller kurandet. Dock är ju världen full av tappade sugar, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Dock inte som kurare, utan med vettig mat och vettig instäl...

Just precis - det går inte så värst bra för mig just nu...Igår kväll var jag till ena brorsan som firade födelsedag och jag åt annanaspaj och glass....Tänkte att jag idag skulle börja att gå på ren kur igen, eftersom det verkar som att jag inte fixar...

Igår var en sån där dag som jag nästan bara låg i sängen och mådde skit - riktigt off helt enkelt...Jag skötte mina påsar och maten - i form av två små kåldolmar, men på kvällen tog "tröstbeteendet" överhanden och jag länsade kylen på länkkorv....SUC...

Hej hopp kurarvänner! I går tog jag ett beslut om att jag ska trappa upp till kombikur och köra det i två veckor. Sedan gå över till rent kurande i två veckor och så två kombiveckor igen....ovs...Har ju som ni vet funderat på att varva ett tag nu, så...

Nä, lugna bara - inte för kurandet utan för att skriva här i bloggen...Kurandet löper på helt okey och går bra, men det känns som att jag inte har något att skriva om bara. Har svårt att låta bli kaffet med mjölk i. Jag kan ju bara inte dricka kaffe...